lördag 30 april 2011

Tack!

Det är med tungt huvud jag sitter och skriver här idag. Ingen morgonpromenad har det blivit heller. Katastrof! Det var tydligen ingen lyckad kombination med både bubbel och rödvin igår. Att man aldrig lär sig! Men det smakar ju så gott när man sitter där i solen och njuter och igår var det ju lite extra speciellt eftersom Johnny också blev "pensionär".

Först vill jag bara rikta ett stort tack till alla gulliga vänner som har kommit med glada tillrop och gratulationer. Det är så många som har lyckönskat oss och uttryckt sin beundran för vad vi nu har gjort. Vi var lite rädda för att det skulle väcka en del avund och missunnsamhet hos människor när man gör en så pass kontroversiell och i mångas ögon knäpp sak. Men det har alltså varit SÅ många som spontant har kommit och talat om för oss hur imponerade de är. Stort tack till alla ni rara människor!

Sen vill jag även tacka min käre make, Johnny. Hade det inte varit för honom så hade vi aldrig kunnat göra det här. Han har varit väldigt drivande i vår livsstrategi, dvs sett till att vi inte har dragits med i karusellen med stora, lyxiga bilar och hus, m.m. Jag har nog varit lite sugen att ge efter för dessa sk behov i takt med att våra inkomster ökat, men då har Johnny varit den som har påmint mig om vart vi har varit på väg.

När jag ställdes inför valet att börja pendla till Stockholm för att jobba, så valde jag Stockholm för att jag då skulle kunna få en bättre lön och därmed öka chanserna till att kunna sluta jobba tidigare i livet. Jag sa att pendlarlivet skulle få max tio år av mitt liv och det är väl ungefär vad som har gått nu. Under den tiden har Johnny varit den som har pushat och ställt upp för att jag skulle orka.

För så där ett och ett halvt år sedan var jag in i den sk väggen och vände. Jag var borta tre månader från arbetet, men kom sedan tillbaka med dunder och brak. Förutom ett förstklassigt bemötande från mina chefer och arbetskamrater, så har jag åter Johnny att tacka för den stöttning jag fick här hemma för att orka komma tillbaka. När jag inte trodde tillräckligt på mig själv så var Johnny den som fick mig att resa mig igen.

Det har aldrig varit några diskussioner om vem som skulle satsa på karriären och vem som skulle ta smällarna på hemmaplan med städning och matlagning. Vi har samåkt in till stan tidiga morgnar och Johnny har tålmodigt suttit i bilen på kvällarna och väntat på att jag skulle komma hem med det ofta försenade Stockholmståget. Han har alltså haft lika långa dagar som jag har haft. Vissa dagar när jag i förväg har vetat om att jag skulle komma hem senare, så har Johnny åkt hem, men då städat eller gjort något annat bra av tiden.

Sist men inte minst så vill jag berätta om Johnnys fallenhet för att göra aktieaffärer. Hade det inte varit för dessa lyckade affärer så hade vi inte kunnat gå så här tidigt. Visst jag har ju bidragit med en bra inkomst, men då gäller det ju att kunna förvalta dessa pengar på ett sätt så att de förökar sig också.

Tror att det började med att Johnny deltog i en aktietävling som Swedbank hade. Han låg länge i ledningen och vann även ett etappris på femtusen kronor. Hade han vunnit hela tävlingen, vilket var fullt möjligt, så hade prissumman varit en miljon. Nu var han tvungen att avbryta tävlingen då reglerna inte tillät att jag som anhörig jobbade inom Swedbank. Surt!

Men det var väl då som Johnny tog saken i egna händer och började satsa våra egna pengar på aktiemarknaden och det gick ju väldigt bra. Sen kom ju finanskrisen och vi fick som många andra bita i det sura äpplet. Men sen var vi med i uppgången efter krisen och snart var vi på banan igen och nu sitter vi här och har kommit i mål.

Vi har hela tiden försökt att ha en väldigt ödmjuk inställning till det vi nu gör. Det kan ju faktiskt gå käpprätt åt skogen när man minst anar det. Självklart har vi ju säkrat upp och sett till att vi har buffertar, men man vet ju aldrig. Sen kan ju glädjen över att det har gått så bra ibland dra iväg med en så att man kanske i andras ögon upplevs som kaxig. Men jag lovar att det är inte med avsikt och mycket ligger ju också i betraktarens öga. Man måste ju i alla fall kunna glädjas åt att det går bra.

Men som jag inledde, det är fantastiskt kul att ha fått så mycket varma ord från härliga människor runt omkring oss. T o m en del som man knappt har pratat med tidigare kan komma fram och säga hur häftigt de tycker det här är. TACK alla ni gulliga!

fredag 29 april 2011

Äntligen!

Så då var det äntligen dags även för Johnny att få göra sin sista arbetsdag. För mig har den här månaden gått fort, men för Johnny måste den ha krupit fram. Kan inte ha varit lätt att masa sig iväg till jobbet när jag ligger kvar i sängen och sover. Men nu så!

Tror att Johnny var lite spänd inför dagens morgonmöte, då den förmodade avtackningen ev skulle ske. Helt förståeligt. Jag kommer ju ihåg hur spänd jag var inför min avtackning. Man förväntas ju alltid säga några ord och så och allas blickar är riktade mot en. Antagligen har jag också känt av den här nervositeten för jag vaknade redan vid halv sju idag och gick upp då.

Så nu är klockan halv nio och jag har redan varit ute på morgonrundan, ätit frukost och är i full fart med ett inlägg på bloggen med en kopp kaffe till det. Det är bra att jag är igång redan för idag har jag tänkt att hinna med mycket innan Johnny kommer hem. Städa, tvätta, marinera köttet vi ska grilla till kvällen, m.m. Dessutom tror jag inte att Johnny blir så långvarig på jobbet idag, så jag har ju inte HELA dagen på mig.

Johnny ringer när jag sitter här och berättar att nu har avtackningen varit och att det gick bra. Han känner sig nöjd med det han sa i sitt tal och han har fått fina blommor och presentkort på en "Out-door-affär", vilket väl passar alldeles utmärkt. Kort sagt så är han lättad och känner sig nöjd. Skönt!

Verkar som att det kommer att bli en härligt solig dag igen. Vi får hoppas att det håller i sig till kvällen så att det smakar bra med skumpan som vi har ligger på kylning. Å andra sidan så smakar väl skumpa alltid bra, oavsett väder! Tror banne mig att jag dagen till ära ska ge mig på att sätta upp fasadflaggan också. Vi får väl se vad tiden räcker till.
Får skriva mer en annan dag när jag har mer tid.

torsdag 28 april 2011

En dag kvar för Johnny

Idag följer jag med Johnny in till stan igen på morgonen för att få tillgång till bilen. Snart är det slut på pusslandet med bilen i och med att Johnny jobbar sin sista arbetsdag i morgon. Känns helt overkligt!

Jag är tillbaka hemma precis innan kl. 8 så att jag kan gå min morgonrunda som vanligt. Skönt med rutiner, trots allt. Idag är det kallare i luften, så det får bli jacka också. Det har varit markfrost i natt. Tur att vi inte har planterat ut några frostkänsliga blommor ännu. Det var till och med frost på vindrutan på bilen när vi åkte i morse.

När jag är tillbaka från min stavgångsprommis så slänger jag i en maskin med våra träningskläder. Sen blir det inte mycket vettigt gjort hemma innan det är dags att ta sig in till stan igen. Jag ska på lunch på Tingsgården med några av mina gamla arbetskamrater från FB Data. Ska bli kul att träffas. Många av de som är inbjudna har jag inte träffat på flera år, så det finns säkert mycket att prata om.

När jag har parkerat bilen så står Karin tillsammans med Elvy och Elice på gården och inväntar oss andra. Sen kommer Siri och lite senare ser vi Lennart irra omkring inne på restaurangen letandes efter oss andra. Vi sätter oss inne trots det soliga vädret, eftersom det är riktigt kyligt i luften.

Som jag misstänkte har vi mycket att prata om, så samtalet flyter på och alla kvittrar om ditt och datt. Känns inte som att man har varit ifrån varandra en sekund fast det har gått många år. Synd bara att inte fler kunde komma. Alla åt dagens fisk och den var väl så där, måste jag säga. Men då vet vi att man ska välja kött eller sallad där nästa gång.

Efter en dryg timme bryter vi upp och jag far vidare till nästa kalas. Den här gången är det på kaffekalas till min dotter Ullis och hennes sambo Marre och deras lilla solstråle Hailey, fyra månader. Med mig har jag lite kläder till Hailey förstås och småplantor som jag har dragit upp från frö, tomater och paprika. Katten Freaky får en egen kruka med kattmynta, som dock behöver växa till sig lite innan han får börja nafsa på bladen. Blir bra att plantera ute på deras nyrustade altan.

Hailey är hungrig så jag får äran att ge henne flaskan med ersättning. Mysigt! Sen börjar det lukta misstänkt och äiti, (mamma på finska), får rycka in och byta blöja. Senare med torr blöja bjuder Hailey på lite härligt, dregliga leenden. En uppvisning i gåstolen står också på dagens schema.


När klockan har passerat tre så ringer Johnny och vill bli hämtad och vi är snart tillbaka hos Ullis och Marre så att de får gratta Johnny, vilket har blivit uppskjutet gång på gång. De har gjort en jättefin tavla av kort på Hailey och Johnny blir jätteglad. Dessvärre har Hailey somnat, så morfar Johnny får nöja sig med att titta på den sovande tösen.

Efter kaffe och mycket prat bryter vi upp och åker vidare till Coop Forum där vi besöker "fästingbussen" för att få vår tredje dos av TBE-vaccin. Skönt, nu är det tre år till nästa gång vi behöver vaccinera oss. Vi får flera fästingbett varje år, mycket beroende på att Simba drar in de små odjuren i pälsen, så det känns skönt att inte behöva oroa sig för TBE i alla fall.

Det är en strålande kväll, inte ett moln så långt ögat kan nå, så nu ska jag nog gå ut och sätta mig en stund på altanen och lyssna på skogens ljud och gotta mig i solen.

onsdag 27 april 2011

Följ mig med automatik!

Via statistiken i Blogger har jag sett att det är många som dagligen går in och läser i min blogg. Har ni sett att det finns en "Följa-knapp" i listen till höger? Klicka på den så får ni automatiskt en prenumeration på mina inlägg. Om ni dessutom vill, så finns det en "Gilla-knapp" för Facebook-vänner också.

Onsdag efter påsk

I natt har det kommit lite regn, så det är en ren och klar luft som möter mig när jag ger mig ut på morgonrundan. Man riktigt ser hur grönskan exploderar från dag till dag och speciellt efter en regnskur. Dessutom sköljs ju lite av pollen bort när det regnar. Jag har aldrig varit allergisk mot pollen, men visst känner jag av den i luftvägarna när det är höga halter i luften.

Varje morgon går jag förbi båtbryggan där vi har vår lilla båt. (Det är den vita båten framför den röda som är vår). Vattenståndet har varit så högt i sjön så att man inte har kunnat se vår båtboj över huvudtaget. Den har legat helt under vattenytan, men nu börjar man kunna se öglan på bojen i alla fall. Härligt, nu skulle vi snart kunna lägga i båten så att vi skulle kunna komma ut och fiska lite. Inte för att vi har fiskat speciellt mycket sen vi flyttade till Bälgviken, men nu när vi har all tid i världen så skulle det vara kul att komma igång med det. Dessutom ett bra sätt att dryga ut hushållskassan.


När jag kommer ut på stora vägen, så luktar det sommarregn av den blöta asfalten. Från skogen hör man skogsduvornas hoande. Över gärdet jag passerar drillar lärkorna för fullt.


Vad skönt det är att kunna ta det lite lugnt när man är ute och går! Ingen tid att passa, bara att njuta av allt runtomkring. I backen upp från badet ser jag att blåbärsriset har börjat att blomma.


När jag ändå är på marknivå så lägger jag märke till en fin liten mossa som också blommar för fullt. I normala fall hade jag bara dundrat förbi, men nu har jag tid att ta in allt det fina. Livskvalitet!


Uppe på åsen längs med Sörmlandsleden ser jag att liljekonvaljerna har kommit långt också. Snart står det inte på förrän de står i full blom och det sprider sig en underbar doft i skogsbrynet.


Undrar om det blir sol idag? Igår var ju min plan för dagen att jag skulle premiärsola i solstolen, men sken solen då? Inte då! Jag har lagt mig till med en väldigt missprydsam "bonnbränna". Varje solig dag har jag gått omkring i trädgården iklädd T-shirt och solen har varit stark, så då kan det ju bara bli på ett sätt. Skulle vara skönt att få bort brännan efter T-shirten.

När jag kommer hem igen på uppfarten så slår det mig att påsken faktiskt är slut men att vi har kvar påskriset framför farstubron. Om du frågar mig så skulle det få stå kvar till midsommar om det var så för jag tycker det är fint, men det börjar väl vara dags att ta bort nu. Snart kan man plantera blommor i urnorna i stället och då känns det bättre.


Ullis ringer just när jag sitter och bloggar. Hon undrar om Johnny och jag vill komma och hälsa på hos dem i morgon. De vill ju givetvis visa sin nypimpade altan, men också gratta Johnny, vilket det har fått skjutits på. Kan passa ganska bra, eftersom jag har bilen då. Jag ska nämligen träffa gamla arbetskamrater från FB Data-tiden på en lunch på Tingsgården. Ska bli kul! Många av dem har jag inte träffat på flera år.


Telefonen ringer igen och den här gången är det Lillis, mammas man. Igår ringde jag honom och undrade om han har tillgång till pallkragar på sin verkstad och det hade han. Vi har tänkt anlägga odlingsbäddar bakom potatislanden så att vi kan odla lite mer grönsaker. Nu undrar Lillis om jag är hemma vid tretiden för då skulle han kunna komma ut med ett gäng pallkragar. Supersnällt! Då ska jag se till att bjuda på en kopp fika!

Nu tror jag visst att solen börjar titta fram!

tisdag 26 april 2011

Tisdag och besök i bäverland

Idag är jag uppe med tuppen för att åka in med Johnny så att jag får bilen. Tanken är att jag ska hänga på låset till Coop för att se om de rear ut några varor så här efter alla helgdagarna. Jaa, det är ju så man måste göra om pengarna ska räcka till! Man behöver ju inte alltid handla allt till ordinarie pris!

Men idag går jag bet. Jag hade spetsat mig på den färska laxen som jag såg tidigare när jag påskhandlade. Det blir en lax ändå till ordinarie pris. Kan vara kul att prova nya röken. Varmrökt lax är ju supergott! Förutom lite mat så handlar jag fröpåsar till grönsakslanden som bara väntar på att bli sådda. Det blir plocksallad, mangold och squash. Ska höra med Lills sen om han har några pallkragar på jobbet som vi skulle kunna få för att kunna odla mer.

Allt blev lite i fel ordning idag när jag inte fick börja med morgonpromenaden, men nu har jag ju redan ätit frukost, så när jag kommer hem bär det iväg. Idag tar jag även med kameran. Ska försöka att ta det som vana så att man slipper jaga passande bilder på Google. Det blir ju dessutom lite mer personligt och trevligare med egna bilder.

Till att börja med vill jag visa vad jag menar när jag berättar om att sjön ligger som en spegel. Visserligen inte i gassande sol idag då, men lika fint ändå.


Jag berättade ju om att vi gick förbi ett bäverställe igår. Därför får jag ett infall och viker av från Sörmlandsleden, där jag brukar gå, och går till ett ställe längs Lillsjöns strand där man kan se tydliga spår efter bäver. Jag lägger stavarna i ett buskage och smyger vidare fram mot ett gäng bäverfällda träd. Snacka om att de kan fälla träd, alltså. Det är ju inte små träd vi pratar om här.


Aspar vekar vara favoriten. Ett litet gnag här.....


....och ett litet gnag där.


Allt för att smaska lite på barken och sedan låta träden ligga där.


Läskiga märken efter tänderna. Skulle inte vara kul att gå i närkamp med en bäver!


Nu är ju bävrar väldigt skygga, så jag tror inte att risken är så överhängande. Men Carina, en fd granne här ifrån Bälgviken, har faktiskt stött på en bäver på vägen utmed Lillsjön, när hon kom med bilen. Hon blev konfunderad över vad det var för konstigt djur som gick på vägen, så hon stannade bilen och klev ur för att titta. Bävern visade sig vara på dåligt humör och fräste ilsket åt Carina, som utan tvekan klev in i bilen igen och åkte därifrån.

En annan lite pittoresk sak som hände förra året, också utmed vägen som går längs Lillsjön, var när vi kom i bilen från stan. Vi och många andra fick stanna för att det låg ett bäverfällt träd över vägen. En av grannarna hade åkt hem efter en motorsåg och höll som bäst på att kapa trädet som låg över vägbanan. Lite kul.

Det finns mycket bäver här i trakterna runt Bälgviken och Näshulta. Om man tar en båttur på kvällen och sätter sig tyst och väntar vid de kända bäverstråken, så är det garanti på att få se bäver. Bara man har tålamod och klarar av att vara tyst tillräckligt länge. Mäktigt! Jag har skojat med Johnny och sagt att vi skulle kunna börja med Bäversafari för turister. Skulle man helt klart kunna, om man bara orkade. Men nu har vi ju slutat att jobba.

Annandag Påsk

Idag har vi tänkt att gå en skogsrunda senare på dagen, men först blir det en stunds trädgårdsskötsel på förmiddagen. Jag krattar klart det jag lämnade kvar igår. Känns i ryggen när man har gjort någon ovan rörelse, som krattning. Fint blir det i alla fall. Nu kan gräsmattan få börja växa så det knakar om den vill!

Johnny gör i ordning grönsakslanden och sätter potatisen. Det är hans revir. Visst ser det prydligt ut? Sen ser man att rabarbern har kommit långt också. Ska bli gott med årets första rabarberpaj sen och för att inte tala om den läskande saften!


Ett annat av Johnnys områden i trädgården är dammen. Visserligen är det jag som har rensat runt omkring, men det är han som gör det där lilla extra med växterna i själva dammen och fyller på vatten när det behövs. Ibland behöver man ju t ex rensa bort mossa eller om det har blivit för mycket av någon växt. Men nu är det i alla fall vårstädat i dammen och grodorna kan flytta in. Kompisen i keramik står där och väntar. Skräddarna har redan kommit och lever rövare på vattenytan.


Till lunch blir det även idag rester från påskbordet - sill, rökt lax, potatis och ägghalvor. Passar bra när man inte vill ägna alltför mycket tid i köket utan hellre vill vara ute i det härliga vädret. En kopp kaffe på det så är vi klara för att gå på skogsutflykt.

Idag är det snudd på ännu värmare och soligare än det var igår, så när vi kommer in i skogen så är det riktigt svalt och skönt. Vi har båda tagit våra fritidsbrallor som man kan ta av benen på. Även om det är tillräckligt varmt för att ha shorts, så känns det tryggare att ha långa byxben när man ska gå över stock och sten. Att man svettas en stund, det är smällar man får ta.


När vi kommer in en bit i skogen, inte alltför långt från vår gata, så ser vi färska spår efter vildsvin som har bökat upp jorden och letat efter rötter. Det är nog bara en tidsfråga nu innan dessa bestar kommer in i våra trädgårdar och börjar plöja gräsmattorna. Vi får hoppas att det dröjer!


Skogsrundan vi går är på gamla traktorstigar och det är inte alltid lätt att se vart stigen går. Sist vi gick här, för ungefär en månad sen, var det snö och allt ser så annorlunda ut nu. Vi passerar ett gammalt kalhygge där det nu är planterat nya små granplantor. Synd bara att de som planterat skogen har "glömt" kvar kartongerna som plantorna låg i! Nåja, det är ju pappkartonger och de multnar väl så småningom, men ändå, bara sättet! Morr!
 

Jag bara älskar att gå i skogen! Titta på ljuset som letar sig ner genom trädkronorna och faller på mossan. Man blir glad i hela kroppen!


En del av traktorstigarna är rätt så geggiga och man får se upp vart man sätter fötterna. På en del ställen är hjulspåren så djupa så att det är som små bäckar. Där har grodorna passat på att lägga sin rom.


Målet med vår skogsvandring är en gammal bro, som ska finnas utmed den lilla ån. Vi har ett roligt minne därifrån när vi var ute med barnen och gick för sådär en tio år sedan. Det var vinter och snö och Henke bara vägrade att gå över denna bro, fast den var stadig och bred. Han hade fått för sig att han inte skulle klara det utan att trilla i det kalla vattnet. Vi lyckades att locka över honom med en chokladbit vi hade med oss. Gissa om han har fått höra den här episoden många gånger?!

På vägen längs med ån, eller man kanske ska kalla den bäck, så stöter vi på ett bäverställe. Nu vet jag inte om det är vårfloden eller bävrarna som har dämt upp just det här, men jag fångar det i alla fall på bild.


Sen var det ju det där med att hitta bron då, för bäcken är alldeles för bred för att komma över utan bro. Inte helt lätt att känna igen sig när det har gått så många år sen sist vi var där. Verkar inte som att bron finns kvar och då är det bara att försöka hitta ett ställe där bäcken går att komma över ändå utan att riskera att plurra. En gammal trädstam kanske kan duga, nej jag tror inte det. Men den var ju fin i alla fall.


Vi hittar ett ställe där det finns stora, svajiga grästuvor att kliva på. Johnny får gå först och jag greppar kameran i händelse av att jag skulle få bevittna ett ofrivilligt vårdopp, men det går bra.


Trots att naturen ännu inte har hunnit så långt, så är det bedövande vackert redan där vi går. Här går vi förbi en fin björkäng med än så länge väldigt skir grönska. Det är sånt här som jag får ny energi av!


Kan inte motstå att fota vitsipporna när vi nästan är hemma. Kan man aldrig få för mycket av!


Väl hemma sen är det dags att börja fundera på vad vi ska ha till kvällsmat. En dag som denna får det bli något att grilla. Så blir det och vi toppar det hela med ett glas rött som finns kvar efter helgens påskmiddag.  I morgon är det jobbardag igen för Johnny, så det gäller att njuta medan tid är. Men nu är det bara nästa vecka kvar, sen är Johnny också "pensionär". Längtar dit!

söndag 24 april 2011

Påskdagen

Idag är det ingen tvekan om jag ska gå min morgon runda eller inte med tanke på all godis man har smällt i sig under helgen. Åter en helt fantastisk morgon med gassande sol, fågelkvitter och inte en vindpust. Ett helt oslagbart sätt att väcka kroppen på.

Hemma har Johnny förberett frukosten så att det är i princip bara att slå sig ner vid bordet. Men varför följer inte Johnny med på morgonrundan, kanske ni undrar. Jo, det har att göra med att han inte har så mycket överskottsfett att förbränna. Men lågintensiv träning innan frukost så bränner man fett och har man inte så mycket fett att förbränna så är det musklerna som ryker och det vill vi ju inte.

Idag har vi faktiskt ingenting inbokat. Härligt, en hel dag som vi kan göra vad vi vill! Vi börjar en stund framför datorn med våra bloggar. Johnny lär mig sakta men säkert hur man kan locka många beskare till bloggen, vilket inte alltid är helt lätt, men helt uteslutande om man har tänkt att förena nytta med nöje. Ett inlägg om en artikel på Expressens nätsida, vilket inte var helt lyckat idag när det inte är så många inne på nätet. Men nu vet jag i alla fall hur man gör.

Sen är det trädgården som gäller. Rosorna ska beskäras och därefter gödslas. Efter det blir det lite krattning av en del av gräsmattan. Gäller att inte förta sig. Resten får vänta till en annan dag. Johnny har kämpat med att få bort mossbeläggningen på plattorna där vi brukar ha grillen. Inte helt lätt. Sen lite ättika på det så kanske mossan håller sig borta ett tag.

Till lunch blir det rester från igår, köttbullar, korv, Jansson och stekt potatis med rödbetssallad. Tur att det inte blev så mycket mat kvar, för det känns ju så där att äta samma mat i flera dagar. Men idag var det gott i alla fall.

Kaffe på altanen i solgasset. Sen en stund vid datorn igen för att kolla hur dagens inlägg om artikeln på Expressen har fallit ut. Inget vidare, men det kan man ju förstå en dag som denna, att folk inte vill sitta inne och surfa på datorn.

Någon timme senare är det dags för dagens motionspass, en joggingrunda kring Lillsjön i sakta mak. Känns mycket bättre än sist, även om det fortfarande känns tungt att jogga. Det krävs ett tag innan man kommer över den där puckeln innan det känns skönt och att man längtar till varje tur. Jag har varit där så att jag vet att det är värt att kämpa på så här i början för att få uppleva den härliga känslan.

Se där det finns ju faktisk kvar lite i ölmaskinen från gårdagen. Smakar gudomligt efter joggingturen. Men vad är det då för mening med att jogga om man sen tar en öl direkt efter? Jo, men hade jag inte joggat så hade det ju varit ännu sämre. Nu kan jag njuta av ölen i fulla drag och utan dåligt samvete.

Jag ringer och pratar med mamma en stund innan det är dags att börja tänka på kvällsmaten. Idag blir det hemmagjord pizza med skinka, köttfärs och färska champinjoner som fyllning. Till det äter vi en pizzasallad som jag har förberett någon dag innan så att den kan dra i sig av marinad och kryddor. 

Efter maten sitter vi och coolar av oss en stund i stolarna på altanen, nu när solen börjar gå ner och det blir svalare. Sen går vi in och tittar vi på ett inspelat avsnitt av "Mitt i naturen Australien". Jag gillar den serien skarpt! Nu blir det dusch och sen sängen för att titta på något annat inspelat, förmodligen "Criminal minds". Sen natti, natti!

Goda gärningar - balsam för både kropp och själ

Läste en artikel i Expressen om att goda gärningar gör dig starkare, både fysiskt och psykiskt. Då kom jag genast att tänka på den fina filmen "Pay it forward" med den gulliga barnskådisen Haley Joel Osment. En riktig må-bra-film med ett viktigt budskap - gör gott, så blir det gott! Lite Dalai Lama fick vi med här också då.


Men jag tror i alla fall stenhårt på det där med att goda gärningar gör gott både i kropp och själ. Tänk bara på hur mycket bättre man mår när man har varit extra snäll mot någon. Det blir som i filmen, ringar på vattnet. Om jag gör gott, så blir någon annan glad och gör något gott för någon annan osv, osv.

Nej, nu ska jag inte sitta här och skriva. Nu ska jag ut i trädgården och göra goda gärningar för mina stackars rosor som väntar på lite beskärning och koskit.

lördag 23 april 2011

Påskafton på altanen

Det är en jobbig natt i natt. Jag vaknar i vanlig ordning vid två-tiden och är varm som en kamin. Täcket åker av och jag börjar genast att fundera över påskmiddagen vi ska ha imorgon. Allt blir till oöverstigliga problem så där på småtimmarna när hjärnan spelar en spratt. Sen snurrar ju givetvis tankarna kring varför inte Ullis ville komma till oss. Jag vet ju att hon har det jobbigt med att äta bland andra, men ändå vrider jag det till att det är något vi har gjort. Dah, jag tror jag blir tokig, måste sova nu för att orka i morgon!

När morgonen kommer hoppar jag motvilligt över min morgonrunda för att i stället bränna in till stan för att handla det sista till påskbordet, (läs handla mer godis för att vi hade ätit upp den andra tills vi var färdiga att spy!). Det var väldans lugnt och behagligt inne på Willys. Antar att folk har annat att göra en påskafton än att handla och speciellt när det är så fint väder.



Väl hemma igen så börjar jag förbereda påskordet så långt det är möjligt. Det är det värsta jag vet att vara sent ute, så jag försöker alltid att planera i så god tid som det bara är möjligt. Idag är faktiskt allt klart precis till de första gästerna kommer. Johnnys föräldrar, Doris och David är först, tätt följda av Henke och Johanna. Snart har även mamma och Lillis kommit med Effie glatt skuttandes i släptåg. Helt otroligt med tanke på att hon är nyopererad.



Bälgviken visar sig från sin bästa sida med klarblå himmel och gassande sol, knappt en vindpust. En sån där dag man brukar vilja beställa när man ska sitta ute och äta. Alla verkar trivas och har trevligt, ung som gammal, (även om Henke ser måttligt road ut på bilden ;o)) Effie är lite sur för att hon är bunden och står och gläfser en bit bort. Säkrast så när Simba är ute och kan komma när som helst. Dessutom finns det så många andra katter runt omkring här i byn som skulle kunna vara kul att få jaga.



Varför måste man alltid äta tills man mår dåligt?! Ändå tycker jag inte att det var så farligt. Avstod faktiskt de saker som inte står överst på min tio-i-topplista, som sill t ex. Att vi sedan skulle toppa med kaffe och kaka och en skål med godis gör ju inte saken bättre.



Tre timmar senare börjar alla troppa av och tackar för sig. Vi diskar och plockar undan lite och sätter oss sedan med var sitt glas kallt fatöl i solen på altanen. Helt ljuvligt att sitta där i lugnet och lyssna till fåglarnas sång från skogsbrynet. Kan man ha det bättre?!

När vi någon timme senare sitter och tittar på sju-nyheterna, så knackar det plötsligt på altandörren. Min granne, Nilla och hennes kompis Carina, en fd Bälgvikenbo, tittar förbi. Jag tar med mig godisskålen ut och sätter mig en stund på altanen och tjabbar lite med tjejerna, som var ute på en liten promenad och bara ville sticka in huvudet för att säga hej.


I morgon har vi ingenting inbokat. Riktigt skönt! Blir troligen en lika fin dag som idag, så det lutar väl åt att vi kommer att hålla på i trägården. Rosorna behöver klippas och det finns säkert mer som behöver göras. Får väl se vad vi får lust att göra. :)

fredag 22 april 2011

Långfredag i Bälgviken

Idag blev det lite omvänt i och med att Johnny annars har klivit upp före mig och smugit iväg till jobbet. Idag är det jag som får äran att kliva ur sängen först när både Johnny och Simba ligger kvar och rävsover. Det gör jag så gärna för att få gå min morgonrunda i det härliga morgonvädret. Inte ett moln och vindstilla.



När jag kommer tillbaka från min runda har Johnny förberett frukost, så det är bara att slå sig ner vid bordet. Smakar dubbelt så gott när man inte behöver göra den själv. Vi pratar om vad vi ska göra under dagen. Vi ska ju hinna städa av inför morgondagens påsklunch, mat som ska förberedas och vi har en hel del i trädgården som behöver fixas. Sen är det ju strålande väder, så helst av allt skulle vi ju bara vilja sitta och slappa i solen.



Johnny hjälpte mig förra helgen att hämta ner påskpyntet från vinden. Jag ville påskpynta redan då för att det inte skulle bli för kort period innan det var dags att ta ner igen, men inte har jag fått ändan ur vagnen heller. Därför tar jag med mig sekatören och går iväg för att hämta lite påskris att sätta i urnorna framför farstubron. Sen på med fjädrar i alla tänkbara färger. Fint! Nu är det bara pyntet inne som ska på plats, men det får vänta tills efter städningen.



Efter en lunch bestående av köttfärslimpa, brunsås och potatis tillbringar både Johnny och jag en stund i trädgården med att rensa och göra fint. Slänten är rensad och fin redan sen igår när jag hade mitt rensar-ryck. Nu kan påskliljor och vitsipporna börja blomma när det vill.

Ni kanske har lagt märke till att jag har lagt ut två inlägg som har haft lite mer av kommersiell natur på min blogg idag. Det beror på att jag just håller på att lära mig hur man gör annonser och inlägg från t ex Aftonbladet för att kunna förena nytta med nöje. Johnny har bloggat länge och kan knepen man behöver veta för att få nya besökare. Samtidigt vill man ju inte sälja ut sin själ eller nåt, men jag tror att det går att få en hyfsad balans ändå. Säg till mig om jag blir för jobbig! :)


När vi sitter som bäst i solen på altanen och dricker vårt eftermiddagskaffe så kommer jag på att jag har bestämt med Lena, en klasskompis från 9:an, att träffas i Hållsta kl. 15. Klockan är nu tjugo i, så det var bara ren tur att jag kom ihåg det. Lena har en barnstol som hon vill ge bort så att Hailey får en egen stol till påskmiddagen i morgon. Tack Lena!



När jag är hemma igen så föreslår Johnny att vi sk ata en motionsrunda på cykel, så då blir det så. Det blir en väldigt kuperad runda på ca 1,7 mil. Vi tar oss uppför backen och svänger in mot Mörtsjötorp, vidare på grusvägen via Räfla mot Hagby Säteri. Vi kommer fram på asfaltsvägen som går mot Åläng, men vi svänger av mot Hållsta och vidare hem mot Bälgviken igen. Huvva vad det känns i lårmusklerna! Bra med tanke på allt godis vi år i går kväll. Blää!



Hemma slår vi oss ner i solen på altanen igen med en skummande fatöl från vår Draft Master. Vi måste ju kolla av att allt är OK inför morgondagen, ju! Inte helt fel! Mamma ringer och säger att de kommer i morgon, trots allt. Effie mår bättre och om vi sitter ute så kan de komma. Så får det bli.

Hög tid att städa av innan det är dags att börja med maten. Det ska griljeras skinka, rullas köttbullar, kokas ägg och göras Jansson. Jag steker köttbullarna i riktigt smör och jäklar vad det stänker, men uj vad gott det blir! Vi smakar av skinkan på hårdmacka med dijonsenap som kvällsmat. Mums!



Just när jag står där mad köttfärssmet upp till armbågarna och Johnny dammsuger för fullt, så kommer ett stor gäng med påskgummor och ringer på. Det blir Johnny som får gå och öppna. Shit, vi som nästan länsade godisförrådet igår när det aldrig kom några påskkärringar! Nåja, det får väl räcka det som finns kvar i påsen. Vi får köpa nytt godis till i morgon. Det är ju faktiskt öppet i affärerna i morgon också.



Nu är det bara själva påskpyntet inne som återstår att få på plats. Det tar inte så lång tid. Det mesta är kvarlevor från barnens dagistid och jag skrattar gott åt deras skapelser varje år de ska ställas fram. Den ena är mer vind än den andra, men det är så kul att ha kvar. Tror även att ungarna tycker att det är kul även om de inte säger det rakt ut.



Ska bli skönt med en dusch snart så att man slipper matoset och flottfläckarna. Får ta resten av förberedelserna i morgon. Nu känner jag mig ganska slut så det får räcka för idag. Det har varit en lååång, men hääärlig fredag.

torsdag 21 april 2011

Kryper i kroppen!

Idag formligen kryper det i kroppen! Jag har sådana dagar ibland. Det bara är så! Det är ju tur att jag är själv hemma nu då så jag slipper gå Johnny på nerverna.

Morgonen var som vanligt, jag gick min runda och åt frukost efter det. Jag kände redan då att det var en sån där jobbig dag, som man helst vill hoppa över. Inte ens efter frukost blev det bättre. Jag kunde inte heller förmå mig att skriva något på bloggen, som jag ofta brukar göra direkt efter frukost.

Nu sitter jag alltså här några timmar senare och inser att det kanske skulle hjälpa att skriva en smula om hur man mår. Kaffebryggaren puttrar ute i köket och jag går för att hämta min kaffemugg. På väg tillbaka till datorrummet tittar jag in i sovrummet och blir lite full i skratt när jag ser Simba, som i vanlig ordning har bäddat in sig under pläden, så att det blir som en grotta. Han kanske också har en depp-dag.


Jag är proppmätt efter en lunch bestående av en redig portion med yoghurt. Sen kunde jag ju givetvis inte låta bli att dyka ner i godispåsen, som står i skåpet och väntar på alla påskkärringar, som vi tror kommer idag. Vi brukar aldrig köpa hem godis till oss själva. Det hör i alla fall till ovanligheterna här i huset. Så när det väl finns hemma, så har jag väldigt svårt att hålla tassarna borta. Skynda er hit alla påskgummor!


Ute har jag börjat att rensa i vår stora slänt-rabatt, ett evighetsprojekt av hård lerjord. Det gäller att hinna rensa och få fint innan alla vitsipporna och påskliljorna börjar blomma. Sen är det svårt att kliva omkring där utan att förstöra några blommor. När folk har undrat vad vi ska göra med all vår lediga tid, så har både jag och Johnny sagt att trädgården skulle kunna vara en heltid bara den. Allt handlar ju bara om vad man vill göra och vad man har lust med för tillfället. Nemas problemas!




Skönt med långhelg nu så att även Johnny får vara lite ledig. Sen har han bara en arbetsvecka kvar och det är dessutom en kort vecka. Härligt! Vi har en magnumbutelj med Asti som står på kylning till den fredagen. Då blir det riktigt fira av!



Innan jag började rensa i rabatten så ringde jag till mamma för att höra hur det var med Effie, deras hund. Hon opererade bort livmoder och äggstockar igår och går med tratt på huvudet idag och är allmänt olyckig. Mamma berättar att hon har börjat äta och dricka normalt efter en jobbig natt. Hon har till och med skällt lite idag och det är ju ett gott tecken för det borde ju kännas i magen.



Johnny skulle försöka komma hem lite tidigare idag. Det gäller ju att få ut all flextid innan han slutar. Han skulle bara åka vägen om Bolaget och bl a köpa en öltunna till helgen. Gott med fatöl när det är varmt ute och solen skiner!



Nej men då så! Nu känns det ju redan mycket bättre! Det gjorde visst susen att skriva några rader. Inte för att jag hade så mycket att skriva om då, men ändå...